Ja vi han bara hem och allt vart bara fel....

Jag är så trött på att behöva förklara och känna att jag inte räcker till längre. Min son han är inte som andra barn,säger vem -ja alla andra som inte tycker att han är inom ramen som alla andra är på.Men han är min son och vi älskar honom över allt annat.Och jag känner mig så över beskyddad över honom,så att jag ibland glömmer att jag har en till underbar son.Och utredningen fortsätter igen på måndag morgon och det är inte bara barnet som granskas inne från och ut.Även vi föräldrar ska granskas,vart gick det fel,vart i släkten eller var när hur och var det min gen eller min sons pappas gen som var fel.Jag är bara så himla trött på att vända ut och in på mig själv.JUST nu vill jag bara vara Simons mamma en familj med fyra medlemmar i.Ska sätta in bilder på hur vår semester vecka var,men just nu vart det bara så fel från början till slut nu på em när vi kom hem...